Italian Early Renaissance Sculptor, ca.1435-1488 Florentine sculptor and painter, whose real name was Andrea di Michele di Francesco di Cioni. He was a leading figure in the early Renaissance, and his workshop was a center for the training of young artists in Florence. A virtuoso metalworker, Verrocchio was primarily concerned with the spirited rendering of movement and the elaboration of detail. Many of his paintings are lost. Of the remaining panels, his hand is evident in the Baptism of Christ (Uffizi), assisted by Leonardo da Vinci. In the Pistoia altarpiece he was aided by Lorenzo di Credi. Other attributions are Tobias and the Angel (National Gall., London), two paintings of the Madonna and Child (National Gall., London; Berlin), and a Crucifixion with Saints (Argiano). Most of Verrocchio's achievements in sculpture have survived. His earlier work includes the bold group Incredulity of St. Thomas (Orsanmichele). In 1472 he designed the tombs of Piero and Giovanni de' Medici (San Lorenzo). In the same period he created the graceful Boy with a Dolphin and a lithe portrayal of David (Bargello). He went to Venice (c.1480) to work on the equestrian monument of the condottiere Bartolomeo Colleoni.   Related Paintings of Andrea del Verrocchio :. | The Baptism of Christ | Halfte second women head | Baptism of Christ | Reiterportrat of Niccolo there Tolentino | Head of a Girl |
Related Artists:
william Angus
1752-1821
Edwin Blashfield
(December 5, 1848 - October 12, 1936), an American artist, was born in New York City. He was a pupil of Leon Joseph Florentin Bonnat in Paris beginning in 1867, and became (1888) a member of the National Academy of Design in New York. For some years a genre painter, he later turned to decorative work, where his academic background in painting and extensive travels to study fresco painting in Italy melded in work marked by rare delicacy and beauty of coloring. Considered a leading muralist of the late 19th century, he painted mural decorations or created mosaics in a number of places associated with the American Renaissance period. His style is cited as an influence of Pierre Puvis de Chavannes, Jean-Paul Laurens, and Paul Baudr. With his wife he wrote Italian Cities (1900) and edited Vasari's Lives of the Painters (1896), and was well known as a lecturer and writer on art. He became president of the Society of Mural Painters, and of the Society of American Artists.
carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).